Scen 56

"Jag och Olivia pratade om dekadens."

"Du hamnade i missbruk och i beroende."

"Det var missbruk och beroende av alkohol, kokain, stesolid och när jag var i beroende var min personlighet i upplösning."

"Robert, hur är återhållen dekadens?"

"Det finns dekadens kvar i min personlighet, det finns dekadens kvar i Olivias personlighet."

"Det finns någon risk att du börjar leva dekadent igen?"

"Nej."

"Dricka alkohol." 

"Jenny, jag dricker alkohol mycket sällan och jag har slutat med berusningsdrickande." 

"Hur mycket alkohol kunde du dricka när du levde dekadent?"

"Gränslösa mängder."

"Kokain och stesolid." 

"Jag kunde vara gränslös även med kokain och stesolid och aldrig mer stesolid, min stesolidabstinens var fruktansvärd."

"Alkoholabstinens och kokainabstinens."

"Det var inget mot min stesolidabstinens och du undrar hur jag idag är med kokain?" 

"När slutade du leva dekadent?"

"Jag gick igenom avgörande skeenden."

"År efter år utan dekadens."

"Jag har blivit sexberoende igen."

"Du var sexberoende när du levde dekadent?"

"Jag har i mitt liv periodvis varit sexberoende och nu är jag permanent sexberoende."

"Jag är nästan sexuellt oerfaren."

"Jag är sexuellt depraverad."

"Du är spännande och jag känner mig trygg."

"Du vill ha äldre män?"

"Jag vill inte ha andra äldre män, bara dig och jag vill att vi knullar."

"Vilka förväntningar på mig?"

"Unga kvinnor väntar på något eller väntar inte på något och jag väntar inte på något."

"Bara att vi knullar?"

"Jag tror inte jag är kär, jag är rädd att förlora dig, jag vill fortsätta känna mig trygg."

"Kär är en trygg och nervös känsla."

"Jag är rädd att sakna dig."

"I want you."

"Du är rädd att sakna mig?"

"Jag lever vidare."

Scen 55

"Robert, du är självlärd och du är beläst."

"Jag finner mer sex, passion, musik än litteratur i mig själv."

"Du blir aldrig intellektuell i någon förtorkad betydelse och sex, passion, musik i dig själv, fantastiskt att jag vet hur du fungerar." 

"Jag som människa är mer sex, passion, musik än litteratur och det utesluter aldrig att jag som människa är mycket litteratur."

"Du har någon livsfilosofi?"

"Jag finner inga filosofier i mig själv."

"Människans själ i dig själv."

"Kom igen."

"Fortsätt framåt, människans själ är svår att förstå, vi bör inte dröja oss kvar i dess allra mörkaste vrår."

"Borderline, Caroline Kraus."

"Hur känner du min själs mörkaste vrår?"

"Allra mörkaste vrår."

"Mörkaste vrår är ju tillräckligt."

"Olivia, din själ är inte en borderlinekvinnas själ."

"Jag är inte bekväm med att säga själ."

"Det är ett jävla ord, det låter bättre på engelska."

"Jag är bekväm med att säga personlighet."

"Din personlighets mörkaste vrår är i vissa fall min personlighets mörkaste vrår."

"Varken du eller jag är instabila personligheter, trots det är min och din personlighet i grunden olika."

"Du och jag i vissa fall."

"Det känns som återhållen dekadens."

"Hur jag levde dekadent och hur du levde dekadent."

"Din dekadens var förödande."

"Jag saknar inte hur jag levde dekadent."

"Du levde livet och det var roligt."

"Det roliga övergick i förödelse."

"Och hur var din personlighet i dekadensens mörkaste vrår?"

"Min personlighet var i upplösning."

"Du överlevde vad du skulle överleva."

"Det var disciplin för att överleva min värsta nedgång."

"Metaforer är metaforer."

"Du är bekväm med metaforer?"

"Är du?"

"Endast metaforer som lyfter det som sägs."