"När berättar du?"
"Berättar?"
"Att du älskar henne."
"Situationen är komplicerad."
"Hur var hon när du träffade henne?"
"Jag pratade tydligt med henne, jag förklarade att jag vill säga hej då, att jag vill inte att vi pratar mer när hon arbetar och hon blev ledsen och jag blev ledsen av att se henne ledsen."
"Varför förklarade du att du vill säga hej då, att du vill inte att ni pratar mer när hon arbetar och hur blev hon ledsen?"
"Hon visade att hon blev ledsen och jag borde ha gjort mer av att hon visade att hon blev ledsen."
"Du visade att du blev ledsen?"
"Jag kramade henne, jag smekte hennes kind."
"Robert, hon tror att du lämnar henne?"
"Hon vet att jag bryr mig om henne, hon vet att jag vill träffa henne, prata mer med henne när hon inte arbetar, hon vet att jag vill att hon ringer eller smsar."
"Hon är osäker med att ta initiativ, du är inte osäker med att ta initiativ och du vill att hon ringer eller smsar."
"Jag har ringt henne, vi har smsat och jag är osäker på vad hon vill med vad hon känner."
"Du tror att hon ringer eller smsar?"
"Förväntan är inte på henne."
"Hon begriper själv vad hon vill med vad hon känner?"
"Hon känner och hon är mycket undflyende med vad hon känner och du förminskar henne?"
"Jag förminskar att du älskar henne."
"Det ska du aldrig göra."
"Jag lämnar dig."
"Det ska du göra."